Header
LEAVING SWEDEN FOR USA JANUARY 31, FOLLOW ME ON MY ADVENTURE.

Naturtips

1. Hitta dina egna platser.
Jag älskar att ta en väg utifrån vandringsleden, ta bilen och stanna vid outforskade platser och upptäcka nya, vackra platser. Platser som man kanske dessutom får ha för sig själv. Ju mer jag spenderar tid i naturen och skogen så vill jag lära mig mer om den, det blir roligare och man är mer taggad på att upptäcka nytt, varje dag kommer jag på mig själv att googla nya platser i närheten. Men jag har mina guldkorn runt hörnet, men jag hungrar efter att kunna fylla på kistan med lite nytt.

2. Naturens skafferi.
Alltså, detta är en himla lyxig grej som vi har. I naturen finns det så mycket ätbart och nyttigt att hämta, du kan plocka granskott till en sallad, tappa björksav, plocka bär till en paj och göra bröd på bark. Googla på internet så hittar du ätbara vitaminrika växter och bär, det är ju så himla lyxigt att naturens skafferi dessutom är gratis och öppet för alla.

3. Lev efter årstiderna.
Se årstiderna som en chans att få möjlighet att göra någonting nytt. Ta vara på det som alla årstider erbjuder, Lista och kategorisera olika saker du kan göra i naturen under de olika årstiderna. Tälta i fjällen på sommaren och på hösten, bada isvak i en sjö på vintern, plocka svamp och bär under hösten, åk till sälen och sätt dig på isen för att fiska röding osv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardag

Vissa utav er vet att jag under två års tid åkte fram och tillbaka till Spanien för att arbeta på ett hundshelter. Jag åker fortfarande dit ibland, mest när jag saknar hundarna för mycket men tyvärr inte alls på samma sätt som förut. Under dessa två år såg jag mycket hemskt som människan gör mot främst (min fokus låg på hundarna, varken häst, katt eller get hade det speciellt bra heller) våra fyrbenta, bästavänner - hunden. Jag har vart med om att både hämta och hitta dumpade lådor med veckors gamla valpar i, oftast fulla utav ohyra. Jag har många gånger vart med och plockat in hundar som vart så smala att man mått dåligt över att man är människa, många gånger har jag gått promenader med hundar på "the country side" förbi "bunkrar" utan fönster, när man kikar in i bunkern ser man oftast inte en, utan flera hundar, instängda i mörkret, utan mat och med knappt något vatten med avföring som en matta längst betong golvet. Ofta ser man längst de inhägnade husen hur hundar sitter fast-kedjade i 30 graders värme, utan skugga och vatten.

Det fina är att för de hundar som någon tröttnat på och glömt bort, för de hundar som någon inte orkar eller vill ha, för de hundar som inte längre uppfyller dess "fuktion" - för de här hundarna så finns det fortfarande några människor som arbetar för att just dessa hundar ska må bättre och få en andra chans i livet, alla går olyckligtvis inte att rädda. Jag är mycket väl medveten om att det finns miljontals hundar även i Sverige som tas illa hand om, men att jämföra dessa hundar med de i Spanien - de som lämnats till sitt öde ute på gatan, ofta skadade, för att dö - går inte. I eurpeeiska länder som spanien och grekland tex så har hundar knappt något värde, majoriteten bryr sig inte om hunden som sitter och väntar på att restaurangen du äter på ska stänga, för att den sedan ska kunna gå dit och leta efter mat som spillts eller efter mat i soptunnorna bredvid, ingen bryr sig om den avmagrade hunden som springer efter bilvägen..
Både situationen i Spanien och Sverige är enormt sorgliga och det får mig att skämmas något otroligt över att vara människa..

tredje hunden på vänstra bilden heter Floyd, han blev kastad över staketet in på vår gård en kväll. Valparna på den högra bilden togs in utav mig, Madde och Gill.


Jag ska nu berätta en liten historia för er, det var en söndag när jag var och jobbade på mitt gamla jobb i Spanien i Januari 2015 och faktiskt ett av de jobbigaste sakerna jag vart med om där nere..

Jag och min vän städade tillsammans i kennlarna det passen, medans våra medarbetare gick promenader med kennelhundarna. En av våra medarbetare kommer in med en grupp hundar och därefter kommer han fram till mig och min vän och berättar att han sätt en hund gå längst vägen (detta var inte så ovanligt, ofta så träffade vi vilsna, skadade, rädda, ensamma hundar längst vägarna vi gick promenader på med våra hundar), han berättar att hunden såg skadad och svag ut. Jag och min vän bestämmer oss för att tillsammans ta med en grupp hundar och gå längst den promenad han precis gått på, i hopp om att träffa på eller se denna hund och det gjorde vi, tillsammans med en lukt av dött så låg han i ett dike och kollade på oss. Jag tar över de hundar min vän hade och hon går sedan framåt mot honom för att kolla läget, hon behöver dock inte gå så långt utan hunden möter henne haltandes och trycker sig mot henne. Alltså, han trycker med hela sin kropp på hennes ben och det är då vi ser hur illa det är. Hunden hade vad det såg ut som flera brännsår längst kroppen, hål rakt igenom så att man såg både höftben och revben. I den här situationen var det som att hunden sa till oss att "Snälla, hjälp mig. Gör någonting, vad som helst".. Min vän lyfter upp honom i famnen och vi går tillbaka mot huset, lukten av död och ruttet blir allt starkare och vi vet nu att lukten kommer från hunden. Jag går och lämnar våra promenad hundar där de ska vara och min vän tar in hunden på vårt rum samtidigt som hon ringer till vår veterinär, som på söndagar har stängt. Vår veterinär gjorde ett undantag och tillsammans med en annan kompis med körkort lastar vi in honom i bilen för att åka till kliniken. Alltså, lukten. Jag minns den där lukten så väl nu när jag skriver om det här. Den där hemska lukten som jag förknippar med orättvisa och ondska. Veterinären konstaterar att hunden förmodligen gått omkring såhär i dagar och att han förmodligen är en kvarlämnad jakthund. Efter att ha rengjort såren så gott det går så berättar hon att hon inte riktigt kan fastställa vad skadorna beror på pågrund av att det gått så lång tid från självaste händelsen. Efter att ha rengjort såren så gott det går så frågar hon oss "Ska vi låta honom somna in eller ge honom ett försök till att bli bättre? Chansen är inte stor, men det finns hopp".
Vi bestämde oss för att ge honom natten iallafall, han fick dropp och fick stanna hos veterinären över natten. Vi gav honom namnet Mio, efter filmen "mio, min mio"..
Dagen därpå så har veterinären hört av sig till en av våra chefer och berättat att han ställt sig upp, druckit vatten och tillochmed ätit lite under natten/morgonen och plötsligt så fylldes man av lite hopp även fast man vet att det kan vända snart igen.. Efter morgon passet, på siesta så åker jag och min vän som var med och hämtade in honom tillsammans med vår andra vän som körde bilen och han som berättade för oss vart vi kunde hitta hunden, till veterinären och hälsade på honom. Mio såg piggare ut än vad han gjorde dagen innan, han la huvudet i famnen på oss och det kändes som att han tackade oss varje gång han kollade på oss. Kvällen kom och vi fick ett samtal från vår chef om att Mio hade somnat in..

Jag är fortfarande stolt över vår insats med Mio, han fick dö inomhus, i värmen, omkring människor som brydde sig om honom istället för ensam, utomhus i något dike. Jag tänker fortfarande på honom och hans ögon som lungt och tacksamt kollar in i mina..


Bilden är taget utav min vän Jossan under en siesta. Jag ligger där med plattan i högsta hugg, gips på armen tillsammans med tre valpar.


Ni förstår, anledningen till att jag drar den här historian är för att slutligen komma och berätta om hur spanien hanterar deras hundar och främst deras jakthundar. Mio var troligen en jakthund som inte uppfyllde den funktion han skulle, han var ett verktyg som inte fungerade tyckte någon. Tänk att denna hund gjorde någon så missnöjd att den lämnade honom ute på gatan för att dö efter att ha gjort gud-vet-vad med honom. Skadorna denna hund hade på kroppen var brutala, möjligtvis hade han ett par sår från hundar också, inte helt omöjligt med tanke på hur mycket gatuhundar det finns där, som vill åt samma skydd för natten och samma mat för att bli mätt.

Hetsjakten i Spanien. Den är förfärlig, hemsk. Mer kan jag inte berätta utan att bli frustrerad, arg och ledsen. Med hjälp utav denna länk, från Sveriges radio, hoppas jag att ni får en lite mer insyn vad jakthundarna i Spanien- främst galgon går igenom. Jag hoppas innerligt att ni tar er tid att lyssna på den, för det är verklighet, den verkliga hemskheten för hundar - klicka här för att lyssna.

En tik som inte fås tag i, utan matas utomhus av en snäll äldre dam som jobbar på tilliten för att få in tiken och kastrera henne.

Likes

Comments