Header
LEAVING SWEDEN FOR USA JANUARY 31, FOLLOW ME ON MY ADVENTURE.

Hundarna, Vardag

Min förmiddag har spenderats på värsta tänkbara sätt för en hundägare..
Jag var på förmiddags promenad ute i skogen med Lindsey och precis när vi ska vända hemåt så drar hon iväg rakt ut i skogen och total ignorerar mig. De första 30 minuterna så gick jag mest runt där vi brukar gå, ibland är hon ju borta i 10 minuter för att sedan komma tillbaka i rusande fart till mig.
Men när hon inte syntes till alls efter 30 minuter så bestämde jag mig för att gå hemåt genom skogen för att sela Maggie och ta med henne ut i skogen, kanske skulle Maggie fungera som en bättre dragplåster tänkte jag. I panik ringde jag P, mamma och min lillebror Isac efter hjälp. En timme hade gått och jag hade inte sätt eller hört någonting från henne. Återigen gick jag tillbaka till huset, nu hade min lillebror vart där och väntat i 30 minuter ifall att det skulle vara så att Lindsey skulle dyka upp hemma. Jag lämnade Maggie och gick återigen ut i skogen, nu började tankar som "hon kanske sprungit ut på motorvägen och blivit påkörd" eller "hon har säkert sprungit ut på tågspåret och tåget kört över henne" dyka upp i huvudet och jag ville bara sätta mig ner och gråta. Det här var ju mitt fel, att jag släppte henne i skogen fastän jag vet att det finns risk att hon skulle kunna dra iväg, men hon har ju haft så många tillfällen att göra det förut när vi mött harar och rådjur - utan tt hon dragit iväg ..
Jag hade gått runt den där skogen i 2 timmar utan något som helst tecken på att hon var där och jag började känna hur det vek sig i magen på mig "vafan ska jag göra om jag inte hittar henne" och "hon kan ju inte sova i skogen inatt, helt ensam" tänkte jag om och om igen...
Men så plötsligt så kommer en dygnsur svartbrun hund och möter mig längst skogstiden där vi alltid går och jag har aldrig känt mig så lättad. Jag sätter mig ner på huk och Lindsey kommer gåendes mot mig och sätter sig i min famn, helt slut.. Nu har hon fått sig en dusch och ligger och myser i massor utav filtar i soffan. Jävla skithund.. Blir långlina nästa gång, denna dam får inte springa lös förrän inmalningen sitter till HUNDRA.. 
​Jag har aldrig känt mig så orolig tidigare, älskade älskade skithund..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tips&Fix, Vardag

Jag låg vaken i sängen sedan P gick till jobbet kvart i sju imorse för att försöka somna om men icke. Sedan jag fick min sömnparaplys nu i fredags så har jag haft det jättesvårt att somna. Jag vill inte riskera att få en sömnparaplys igen, jag är typ rädd för att få det igen, usch. Det var så obehagligt och jag ryser när jag tänker på det. Hursomhelst har min oro över detta fått det att bli ännu svårare att somna om kvällarna, jag ligger på riktigt och tycker det är jättejobbigt, "tänk om jag får en sömnparaplys" eller "jag måste tänka på att röra mig lite ibland så jag inte paralyseras" är inga ovanliga tankar när jag ligger och ska sova på kvällarna. Jag känner mig supertöntig när jag skriver detta, men jag tror att folk som vart med om en sömnparaplys kan tänka sig in väldigt bra i hur jag känner kring att sova.. Detta har även resulterat i att jag har svårt att somna om på morgonen med.. Well, jag gjorde någonting bra utav det imorse iallafall, jag gick och skämde bort mig själv i köket med en rejäl frukost, jag är verkligen en riktig frukost människa!

Likes

Comments