Header
LEAVING SWEDEN FOR USA JANUARY 31, FOLLOW ME ON MY ADVENTURE.

Skriva

Jag tycker nog jag förändrats väldigt mycket under de senaste åren.
Jag menar, jag har vart blond, svarthåriga, brunhårig, rosahårig, lilahårig, rödhårig, grönhårig, gulhårig och gråhårig.

Haha, nä men när jag var 18-19 hängde jag på krogen seriöst varje dag, idag är jag ute ungefär 1-3 ggr i månaden. Anledningen var att jag kände mig osäker, instängd och jag var väldigt deppig när jag var yngre och jag älskade att vara ute och bli "wasted" och släppa allting. Jag tycker det är sorgligt nu när jag tänker på det. Men samtidigt så pratade jag aldrig om mina problem, vilket förmodligen drev mig till att vara som jag var då. Den här tiden brydde jag mig inte om någonting, jag bara körde liksom.

Jag har vuxit upp och lärt mig tala och stå upp för mig själv, jag har lärt mig att inte ta skit från någon. Jag har lärt mig att ta ansvar och jag har framförallt hittat det jag vill göra, arbeta och hålla på med i framtiden. Jag har liksom hittat ett mål med mitt liv och jag har hittat en hobby som jag brinner för.
Jag tror att anledningen till alla dessa positiva saker är för att jag tillslut bestämde mig för att verkligen sitta ner och prata med någon.
Gud vad det trillade in diagnoser hit och dit, helt plötsligt förstod man varför man var som man var i vissa omständigheter liksom. Nu låter det som att jag är helt sjuk. Men att jag tillexempel fick veta att jag har social fobi och att det förmodligen har varit en stor anledning till mina ångestattacker jag fått när jag tex åkt iväg för en arbetsintervju men inte kunnat gå in genom dörren, det slutade ofta med att jag vände om och åkte hem och senare på kvällen drog jag ut på krogen. Jag hade ju mina stammishak som jag trivdes som fan på. Jag kände ägarna, personalen, kökspersonalen och vakterna. Ja i princip alla som kom dit också så det var ju en trygghet att hänga där liksom. Jag kunde vara mig själv där tyckte jag, jag var ju full och då behöver man inte tänka på att man kanske råkar säga något konstigt liksom.

Jag är dock fortfarande en väldigt sluten person och tycker inte om att prata om mig själv eller mina "problem" med någon, men jag försöker. För jag har verkligen insett att man inte kommer någonstans genom att hålla käften.

När man känner att man "hittat" det man vill göra/arbeta med i framtiden så är det verkligen som en jävla "uppenbarelse". Man satsar mer helhjärtat på någonting och kämpar mer än någonsin för att nå sitt mål.

Jag har typ lärt mig hur det är att leva under de tre senaste åren, jag har liksom sett tillbaka på saker som hänt och funderat på varför. Gud, haha jag har lärt mig så mycket av mina misstag.

Jag kan sitta instängd på mitt rum och fundera på varför jag mår som jag gör och sedan få ångest över det. Men jag har lärt mig att det är så jääävla mänskligt och jag är fan inte ensam. Jag pratar numera ofta om medicinöringar och diagnoser med folk, för att jag tycker att det liksom "tystas" ner av någon anledning. Som att det är en tabu att ha en diagnos..

Jag tycker detta är en rätt svår fråga att svara på egentligen, jag vet inte ens om jag svarade på den riktigt? Men jaa, jag är helt enkelt en mognare Alicia än vad jag var för 3 år sedan. Fortfarande lika trög och knäpp, men mognare är jag nog jao!


Likes

Comments